Hjalmar knatar numera runt...ja på fötterna istället för hasandes på rumpan! Sakta går det men han GÅR!!! Från toan till vardagsrummet, från hallen till köket, ibland själv, ibland strykandes längs möbler och väggar. För någon månad sedan tog han plötsligt gåvagnen (som han tvärvägrat förut) och många vändor har det blivit mellan vardagsrummet, in till Alfreds rum, via sovrummet och tillbaka till vardagsrummet. Fram och tillbaka, snabbt framåt och lika snabb på att smidigt vända gåvagnen. I några veckor har han också tagit två, tre, fyra, fem steg mellan matbord och stol, mellan soffan och någons famn o.s.v. Han har strukit runt längs vita väggar med kladdiga fruktfingrar, gått runt, runt många varv runt soffbordet o.s.v. Nu är han fortfarande en väldigt envis kille, typ världens tjurigaste och envisaste och mest långsinta unge enligt hans föräldrar, så det ska passa honom, han ska vara på rätt humör. Men söt är han när han sakta och fortfarande vingligt knatar fram på de där små knubbiga utåtvända små benen med ett stort koncentrerat leende. 18 månader skulle det dröja, som vi har väntat och väntat och väntat (och övat och övat) Han går!!!
Storebror har halvt slagit ut en tand på dagis han. Ja med halvt menar jag att den är väldigt lös och nog ryker om nån vecka eller så (kanske fasnar den i knäcken på jul eller nåt). För ett par veckor sedan var det lite snö men också massor av is och det slutade med en kille som stöp på stjärtlappen rakt i asfalten efter ett åk ner för branta berget på förskolan (jättebra pulkabacke på vintern men mindre bra med is blandat med grus). Blodet rann, fläskläppen gjorde sig påmind och ett ilbesök till tandläkaren var välbehövligt. Så troligtvis en kille med en glugg i framkäken snart...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar